Återseende i kassan
Plötsligt så stod han där framför mig i kassan på ICA, vännen som jag inte sett på så lång tid. Jag hade lovat att hälsa på honom i London men som så ofta så kom jag mig inte för och åren har gått sedan vi träffades senast. Han tillhör de där få som jag alltid känner mig trygg med och uppskattad av när vi träffas. Han har en otrolig förmåga att alltid vara vänlig, intresserad och uppskattande och han inspirerar mig till att bli den jag vill vara. Han uppmanade mig att går runt kassadisken och ge honom en kram och vi kramades rejält och innerligt. Som alltid när jag är i hans sällskap så blev jag fylld av kraft och inspiration, ville bara äta en lång middag med honom och prata om livet, vad som hänt sedan senast, nutiden och framtiden. Innan vi skildes åt så bestämde vi att vi måste träffas snart och prata men när han gått så blev det uppenbart för mig att jag inte hade något sätt att nå honom, inget mobilnummer, ingen mail och ingen Facebook där jag kunde få tag på honom. Instinktivt så vill jag jobba varje dag så jag kan träffa honom snart igen men jag får vänta tills vi möts igen i kassan på ICA.