Vägledande drömmar
Jag har en återkommande dröm. Ibland tar den sig till och med in i mina dagdrömmar och fantasier. Det börjar alltid med att jag går i en skog, en skog utan stigar. I drömmen söker jag efter en stig, en väg ut från skogen. Och när jag går planlöst sökandes efter en väg ut så möter jag en vän från mitt verkliga liv som spelar gitarr, men i drömmen spelar han inte utan han säger till mig att jag måste skapa min egen musik för att hitta en väg ut från skogen. Jag andas, blundar och försöker att hitta musiken inom mig. Och när jag öppnar ögonen kan jag urskilja en öppning i skogen, en antydan till stig. Jag går mot öppningen men ser att det inte är någon upptrampad stig och fylls av besvikelse. På nytt möter jag ännu en vän från mitt verkliga liv. I mitt verkliga liv sjunger han men inte i min dröm, utan han uppmanar mig istället att finna min egen röst som jag har inom mig. På nytt blundar jag och försöker denna gång att hitta min egen röst som jag har inom mig. När jag öppnar ögonen är öppningen i skogen större och det som tidigare endast var en antydan till stig är nu verkligen en stig. Men skogen är fortfarande mörk och när jag går mot stigen försvinner stigen in växtligheten och återigen känner jag mig vilsen. Och när jag tappat bort mig ännu en gång möter jag återigen en vän från mitt verkliga liv. I mitt verkliga är hon en dansare men i min dröm dansar hon inte utan hon uppmanar mig att finna min egen rytm som jag bär inom mig. Jag blundar och lyssnar på mina egna andetag samtidigt som jag försöker att hitta min egen rytm. När jag öppnar ögonen så kan jag återigen se öppningen i skogen och stigen är nu tydligare och mer upptrampad än tidigare. Jag beger mig snabbt mot stigen men återigen blir skogen mörk och jag tappar bort stigen. Återigen möter jag en vän från mitt verkliga liv i ett ögonblick av vilsenhet. I verkliga livet fotograferar min vän mycket men i drömmen tar han inga bilder utan uppmanar mig att finna mina egna bilder. Jag stänger ögonen och söker mina egna bilder och när jag åter öppnar ögonen är öppningen i skogen större och ljusare än tidigare och stigen är nu tydligt upptrampad så jag beger mig framåt med bestämda steg. Men i samma ögonblick som jag beträder stigen så blir skogen åter mörk och stigen är åter överväxt av skogens grönska. Vilsen tittar jag upp mot himlen för att finna något ljus i den mörka skogen och när jag vänder ner blicken står ännu en vän från mitt verkliga liv framför mig. I mitt verkliga liv är vi goda vänner och i hans sällskap har jag lärt mig att finna mönster där andra inget ser. Han log mot mig och säger:
-Du finner inte stigen som leder till din egen väg förrän du använder dig av alla dina vänners råd.
Han gjorde en svepande rörelse med armen och när jag vände mig om stod de vänner jag mött i skogen och då såg jag helheten i deras råd. Skapa min musik, finn min röst, hitta min egen rytm, skapa mina egna bilder. Och skapa mitt egna mönster av allt detta. När jag såg helheten i deras råd förvandlades de till skogens varelser, växter och väsen och framför mig låg inte längre en mörk skog. Istället trädde solens strålar igenom växtligheten och framför mig låg en stig som övergick i en väg ut ur skogen.