Läslust
Sedan jag var tonåring har jag alltid varit förtjust i att läsa böcker. Förutom att se på film så var böcker min tillflykt, min räddning undan en värld som jag inte kände mig hemma i. När jag växte upp tappade jag läsningen och i jämförelse med hur det var när jag växte upp så läser jag inte alls lika mycket längre. Men i och med att jag börjat resa till USA och där hittat böcker, i synnerhet böcker med gaytema. Så i och med att jag upptäckt denna nya värld och ett nytt språk så har även mina bokinköp växt, liksom min samling. Men jag läser inte mer, även om jag läser några böcker på plats i USA under mina resor, så jag har en skattkista vars innehåll dignar av berättelser att ta del av och äventyr att vara med om. Min nästa resa till USA och därigenom nya bokinköp är om ett halvår och jag leker med tanken att försöka läsa, om möjligt, alla böcker jag köpt på mina tidigare resor. Lite som ett nyårslöfte och samtidigt som en belöning till mig själv då jag upplever att jag fått så mycket mer tid på varje dygn efter att jag slutat som chef. Jag känner en större livslust nu än vad jag gjort på länge och att läsa är att leva.
Gött! Att läsa är verkligen att leva, att spränga varje horisont i varje riktning, att resa i tiden, att odla förståelse och att bli en bättre människa. Jo, jag menar det.
Jag har alltid älskat att läsa böcker. Tror nästan att böckerna räddade livet på mig när jag var sjukskriven. Jag fick fly den jobbiga verkligheten några timmar när jag läste. Det finns bara ett lite bekymmer när det gäller böcker: Jag har svårt att sluta läsa när jag väl börjat.. Kan man vara bokholist?
Behagligare -oholism har jag svårt att tänka mig... Läs gärna "Drottningen vänder blad" av Alan Bennett, som handlar om när engelska drottningen plötsligt blir bokholist...
(Recension här: http://literature-connoisseur.blogspot.com/2010/05/bokrecension-drottningen-vander-blad.html)
(Förlåt smygreklamen, Åke!)
Helt ok med smygreklamen, tar det som beröm :)
/Åke