Åke Englund

Häromdagen när jag hälsat på hos en vän såg jag hur vackert ljuset föll in genom taket i ett schakt som man kunde se genom ett fönster i trapphuset. Jag kunde inte släppa tanken på det där schaktet och hur vackert ljuset var. Samtidigt så slogs jag av hur man valt att göra något så vackert av en plats som väldigt få får möjlighet att se. Vilket fick mig att tänka på en kille som jobbar som barista på det Espresso House där jag brukar handla min, nästan dagliga, kaffe latte. För trots att jag nästan alltid tar med min kaffe latte så gör han ett vackert mönster med mjölken i min kaffe latte. Det är inget han behöver göra, det är bara jag som får se det och dessutom förstör jag mönstret när jag lägger i mitt socker. Men han gör det ändå. Han är noggrann i sitt arbete och skapar något vackert trots att han vet att kanske ingen får se det som han skapar. Och jag inser att det är lite så jag vill leva mitt liv. Jag vill skapa något vackert, jag vill skapa det för min egen skull och jag vill skapa och leva fullt ut. Även i de vinklar och vrår, under de lock som kanske ingen lyfter på.