Spontan
Jag har aldrig varit särskilt spontan av mig men jag känner stor beundran för de som är spontana och därigenom, i mitt tycke, modiga. Jag är gärna spontan bara jag vet om innan och kan planera det spontana…
Gång på gång säger jag nej till spontana saker men så för några dagar sedan så hände något. Jag vet inte vad det var som hände men det kändes som att vädret slog om, det var som att världen blev lättare att bära och det gick lättare att andas. Och jag riktigt kände av hela mitt väsen att jag väntade på ett ögonblick av galenskap, ett ögonblick då jag kunde få var lite galet spontan och göra något oväntat. Och så kom det, ögonblicket. På väg ut från jobbet efter kvällens pass pratade mina arbetskompisar om att det var en tatuerare som under kvällen gjorde tatueringar på ett uteställe i stan. Och på några minuter hade jag hittat rätt motiv och tog mig iväg i den kyliga kvällen för att göra en tatuering. Dessvärre stoppades jag i min spontanitet då tatueraren var fullbokad. Men jag hade funnit styrkan att vara spontan, jag hade funnit modet att våga vara lite galen.