Åke Englund

Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa alla kunder och som så ofta när jag jobbar så har jag inte bara en kö. Jag hade en vanlig kö, bakom min rygg hade jag en kö med kunder som scannar sina varor själv och enbart genomför betalningen hos mig. Jag ger ut biljetter till butikens parkering. Jag hjälper en annan i personalen med en varukod. Jag håller koll på köerna trots att jag vet om att det inte finns mer personal att tillgå. Ger en vänlig nick åt en kund längre bak i min kö. Kastar en blick mot tobaksmaskinen för att försöka avgöra om kunden som ska lösa ut sina cigaretter behöver hjälp med att förstå maskinen. Känner hur blodet pulserar i öronen och funderar på om jag kommer att dö av en hjärtattack på jobbet. Samtidigt så älskar jag just detta, pulsen och tempot när man ligger precis på gränsen.
Mitt i detta, på något sätt, organiserade kaos är det en kvinna som halvt om halvt lägger sig på kassadisken bakom mig. Hon viskar något som jag omöjligt kan höra och det är med viss irritation som jag böjer mig fram för att höra vad hon säger. Det visar sig att hon sett en man snatta och jag får en beskrivning av mannen. Jag känner direkt att jag inte orkar med att ta en snattare mitt i all röra, dessutom kämpar vi med köer som aldrig verkar ta slut. Men jag hinner inte fundera många sekunder förrän jag ser mannen försöka gå ut bakom ryggen på mig. samtidigt som jag ber alla som är i vägen om ursäkt så lyckas jag instinktivt ta mig fram till mannen och det först när jag försöker få honom att stanna som jag blir rädd. Försöker att få mannen att stanna utan att instinktivt ta tag i honom och han stannar förvånansvärt lätt. Jag säger åt honom att lämna ifrån sig det han tagit och efter att han lagt varor för över 400 kronor på disken säger jag åt honom att gå och att han inte är välkommen, skammen i att få ha lämnat från sig stöldgods inför 40-50 personer fick vara straff nog. Men bara för att jag hade tagit en snattare så försvann inte köerna som genom ett trollslag utan jag fortsatte med arbetet som om inget hänt trots att det kändes som att hjärtat skulle slå ut revbenen och explodera inför alla.