Namnbyte
När jag stod på min vanliga plats i kassan hörde jag en man bakom mig som ropade ”Gumman” till någon i min kö och av nyfikenhet inför vem som ropade och för att jag kände igen rösten, så vände jag mig om. Vilket inte kvinnan som var den avsedda för utropet inte gjorde. Något som fick mannen som ropade att brista ut i ett skratt som tycktes ändlöst, han ömsom grät och ömsom skrattade under hela sitt besök i butiken. Och när mannen och kvinnan lämnade butiken log han det största leende jag sett och blinkade åt mig samtidigt som han ha ”Hej då gumman”. Jag har en känsla av han kommer att kalla mig för gumman i fortsättningen.
Kommentarer
Trackback