Arg

Något som jag tycker är bland det jobbigaste som finns är att visa människor att jag är arg. Speciellt jobbigt är det att uttrycka för den jag är arg på att jag är arg på just henne eller honom. Oftast får jag skuldkänslor och ångrar mig efteråt, även om jag varit högst mänsklig och oftast haft vanlig samtalston, om än en röst med skärpa och styrka. Oftast märker ingen förutom personen som jag är arg på att något har hänt. Ikväll blev jag arg på en kund under mitt arbetspass och efter att ha blivit respektlöst behandlad av honom gång på gång under en längre tid så gav jag honom en så hård blick att han frågade mig om jag var arg. Jag svarade att han behandlat mig respektlöst och att jag därför var arg på honom. Han sa att han inte förstod och jag berättade för honom vad han gjort. Vi kom ingenstans i diskussionen men jag stod på mig och det var bara kunden efteråt som förstod att något hade hänt, men tacksamt nog så frågade han inget. Jag gick igenom det som hänt gång på gång i huvudet och bannande mig själv för att jag inte hade uthärdat istället för att bli arg på någon som uppenbarligen inte hade förmåga att respektera andra människor. Det tog mig nästan en timme att gå ner i varv och acceptera det som hänt. Jag skulle behöva träna på att bli arg, utrycka det och inse att världen inte går under. Men så modig är jag inte…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback