Verkligt

Lite mer än en vecka har gått sedan jag tog bort Marianne och jag har omedvetet begravt mig i arbete, förutom ett tungt schema så har jag arbetat extra för att hinna ifatt. Kanske inte det bästa sättet men det har blivit så. När så samtalet kom från veterinären om att Mariannes aska hade kommit och att jag kunde hämta den när jag vill så gick luften ur mig totalt och jag blev sittande på kontorsstolen och allt väsen omkring mig försvann. Jag kunde höra mina medarbetares samtal avlägset, surret från kopiatorn fanns i bakgrunden men det var som att det slagit lock för öronen. På något sätt kändes det så verkligt att Marianne var borta när jag fick samtalet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback