Bränd
Har känt mig frustrerad, irriterad och nere senaste veckan. Vet inte om det är efterdyningarna av att Marianne inte finns kvar. Har begravt mig i arbete men det har varit tungrott och det känns som om jag mest trampar vatten på jobbet. När jag fixade fika efter jobbet så satte jag på tevattenkokaren och brödrosten samtidigt och precis när jag insett vad jag gjort, så går strömmen. När jag byter propp så bränner jag mig på den gamla proppen, slänger iväg den varma proppen så att den studsar in i väggen och håller det brända fingret under vatten för att dämpa smärtan. Orkar inte, vill inte, trött.
Det finns såna dagar när allt bara går emot en å allt är superjobbigt, men det blir ju bättre igen. Ny dag= Nya möjligheter! Kram på dig :-)
Förstår precis hur du känner för jag känner mig likadan. Min farmor dog för en vecka sedan och jag tror för min del att det är en del av sorgen. Sorg yttrar sig på olika sätt för olika människor.
Både du och jag kommer att ta oss igenom vår resp sorg, men man måste ge det tid. Kram!
Klart du har rätt Hanna, tack för peppningen ;)
Kram Åke
Hej Susanne,
sorg är så individuellt, jag märker att jag inte följer någon given väg men att sorgen ändå tar sin plats. En vän sa att tiden är vår vän, och kanske är det så att tiden är sorgens vän.
/Åke