Åke Englund

En kund ringde till jobbet idag och ville prata med mig. När jag tog luren så fick jag en utskällning men det gick inte att förstå vad hon var arg över. Jag kände igen rösten och kom ihåg att hon ställt sig med över 30 varor i kassan för max 5 varor. När hon lassade upp sin 30 varor på en yta gjord för 5 varor så frågade hon mig om hon kunde handla i min kassa trots att hon hade för mycket varor, hennes fråga var ställd med ett tonfall som antydde att hon inte hade för avsikt att ta hänsyn till varken ett negativt svar, kassans storlek eller skyltningen som tydligt sa att kassan var för max 5 varor. Och jag svarade vänligt men rakt att kassan var avsedd för max 5 varor men att hon kunde handla sina varor i kassan och att jag fick lösa platsproblemen på något sätt. Lösningen blev att hennes varor tog upp ytan för de kommande 6-7 kunderna som fick ta sina varor direkt i handen då hennes varor tog upp all yta.
Och det var denna kvinna som nu skällde på mig så att jag fick hålla luren en bit ifrån mig för att det inte skulle göra ont i öronen på mig. Då jag inte kunde förstå vad hon sa bad jag henne förklara vad hon var upprörd över. Och jag fick samma utskällning ännu en gång men det gick inte att få ett sammanhang eller förstå vad som gjort henne så upprörd. Jag bad med lugnt tonfall henne att förklara vad det var hon var så upprörd över så kanske jag kunde hjälpa henne. Men då fräste hon åt mig att hon bara ville att vi skulle veta och nu hade hon minsann framfört det varpå hon slängde på luren så det skallrade i min lur. Kände mig som en mänsklig soptipp under resten av arbetsdagen även om jag vet att det inte hjälper någon, varken henne eller mig.