Ro och stillhet
Sedan några nätter tillbaka drömmer jag samma dröm om och om igen varje natt. Drömmen börjar med att jag går längs en korridor och när jag kommer till slutet av korridoren så öppnar jag dörrarna och kommer in i en obduktionssal. I salen finns att antal bord i metall, rummet är mörkt förutom några tända lampor ovanför ett av obduktionsborden där en kropp ligger. Jag går fram till bordet med den okända kroppen och tar av honom de smutsiga och blodiga kläderna. Jag känner ingen rädsla, ilska eller sorg för på något sätt så kan jag känna att smutsen och blodet på kläderna inte kommer från att han utsatts för ett brott utan från livets törnar. När jag tagit av honom kläderna så tvättar jag varsamt hans kropp. Jag ser noggrant till att vattnet har en behaglig temperatur och jag lyfter varsamt de kroppsdelar som jag tvättar. Trots att jag vet att han inte längre lever, att han inte längre känner något. När jag tvättat honom så torkar jag varsamt hans kropp och sätter på honom kläder och fixar hans hår. När jag är färdig så drar jag sakta händerna genom hans hår och smeker honom på kinden. Under hela tiden har hans ansikte varit belyst med ett starkt sken vilket gjort att jag inte sett hans ansikte och det är först nu jag ser att kroppen är jag. Det har varit mig själv som jag tagit hand om, tvättat och klätt i nya kläder. Den första natten jag drömde drömmen så vaknade jag precis när jag insett att kroppen var jag och det kändes som om att det var tystnaden som väckt mig, men jag känner aldrig någon oro eller panik i drömmen eller när jag vaknar utan tvärtom så jag känner jag mig fylld av ro och stillhet.