Tiden om natten
Jag har förmånen att bo centralt och arbeta centralt, faktum är att jag bor på samma gata som min arbetsplats. Eftersom jag bor mitt i centrum så är det som regel en hög ljudnivå från det att jag går min första hundpromenad på morgonen och resten av dagen. Ljudnivån är inget som jag märker eller reagerar på när jag går morgonens första promenad då jag har fullt upp med att gå hundpromenaden i nyvaket tillstånd och samtidigt vara trevlig mot de människor som hälsar på mig. Senare under dagen hör stadens ljud till den allmänna ljudbilden så det är inget som jag tänker på förrän på kvällen när jag kommer hem från arbetet. Utanför ingången till mitt trapphus så ligger en klockaffär och vid ingången till affären sitter en klocka. Under dagen hör man inget från klockan på grund av allt bakgrundsljud men när kvällen går över till natt så lägger sig stadens ljud och klockans tickande hörs så högt och ljudligt att alla som går förbi reagerar på ljudet. I början när jag precis fått min nya hund Mino så brukade han lägga huvudet på sned och titta upp mot klockan med ögonen fyllda av förundran inför det som tickade däruppe. Med tiden har han vant sig vid tickandet men för mig symboliserar det tiden som går, tiden man inte tänker på i vardagen men som med sitt tickande gör sig påmind när natten med dess lugn sänker sig över staden.