Att bryta mot andras förväntningar
De flesta människor som känner mig skulle nog betrakta mig som en snäll, trevlig och prydlig kille (tror jag i alla fall...). I synnerhet de som möter mig genom mitt arbete i kassan på ICA. Och om jag skulle utgå från mina egna fördomar så är det nog fortfarande så att många människor dömer människor med tatueringar. Även om jag hoppas att jag själv mer bedömer än dömer så spelar en människas tatueringar en viss roll när jag skapar mig en bild av en människa. Och eftersom jag vet hur jag själv tänker kring andra som har tatueringar och att personer med tatueringar ofta blir bedömda utifrån dessa så har jag valt att tatuera mig på delar av kroppen som jag lätt kan dölja exempelvis när jag söker arbete eller i mitt arbete. Placeringen av mina tatueringar gör att många inte vet om att jag är tatuerad och många som får veta att jag har tatueringar blir som regel förvånade då det ofta bryter mot den bild man har av mig. Så när jag stod i kassan häromdagen och en arbetskompis barn ville titta på den tatuering jag har i nacken så skapade det allt från diskreta leende till gapskratt och tappade hakor bland kunder i min kö. Jag rodnade lite förläget och sa att vi fick kolla på tatueringar någon dag när jag inte jobbade. Barnen såg lite besvikna ut men nöjde sig glatt med min försäkran om att få titta på tatueringarna vid ett senare tillfälle. När jag arbetade av kön framför mig så kunde jag med tydlighet se vilka som hört om min tatuering i nacken och de flesta log uppskattande mot mig, en gammal tant frågade med en blinkning om hon också kunde få se mina tatueringar. Det kändes som om mitt rodnande ansikte skulle få bilarna på gatan utanför att stanna.