Framkallat minne

För några år sedan började jag se tv-serien "Queer as folk" och jag har köpt nya säsonger av tv-serien under mina besök i USA. Sedan ett tag tillbaka är jag inne på den sista säsongen av tv-serien och jag har medvetet dragit ut på att se färdigt serien för jag har nästintill fasat inför saknaden jag kommer att uppleva när serien slut. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur serien påverkat mig och hur mycket som speglas i att vara homosexuell i serien. Men serien påverkar mig så flera sätt och enstaka scener i serien kan väcka gamla och glömda minnen till liv.
När jag såg ett avsnitt under helgen så var det en scen där två killar som gjort slut och varit osams under en period, återförenas efter att den ena killen överlevt en brand, och när de träffas så kramas de med en innerlighet som är svårt att beskriva. När jag såg deras kram så fylldes jag av ett minne av en kram som jag fick en kall vinterkväll för mer än femton år sedan. Jag kunde förnimma av kylan i nattluften, värmen av hans kropp mot min, doften av hans skinnjacka och tryggheten jag kände när jag la mitt huvud mot hans axel. Det var som att jag förflyttats från soffan i min lägenhet till en gata i en annan stad i ett tidigare liv.
Och nu, precis som då, försökte jag få ögonblicket att vara för evigt. Minnet av kramen var lika bitterljuvt nu som kramen varit i verkligheten, då jag bokstavligen försökte krama mesta möjliga ur ögonblicket, då såväl som nu. Jag försökte krama lagom hårt så att inte min förälskelse skulle bli uppenbar, när jag egentligen ville krama så hårt jag kunde. Jag försökte krama lagom länge så att ingen pinsamhet skulle uppstå samtidigt som jag aldrig ville släppa taget utan hålla om honom för evigt. Kramen i tv-serien var slutscenen av det aktuella avsnittet men till skillnad mot de vanliga slutscenerna så avslutades inte avsnittet med musik utan nästan som en slags respekt för vad som utspelats i slutscenerna, och i mina minnen, så visades eftertexterna mot bakgrundsljudet från gatan vilket gjorde att mitt ögonblick, mitt minne kunde vara en stund längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback