Smicker
När jag satt och väntade på bussen till Borås häromkvällen så kom det fram en tjej och undrade om jag kunde växla en tjugosedel till två tiokronor. När jag hjälpt henne med växeln så frågade hon om jag var från Borås. När jag svarade att jag var det så visade det sig att jag hade föreläst i hennes skola. När hon gått en bit så vände hon sig om, log mot mig och frågade om jag visste hur hon kom ihåg mig. Jag svarade att jag inte visste och hon sa att var mina ögonfransar. Jag stammade generat fram ett tack och det kändes som att mitt rodnande ansikte lyste upp väntsalen. Hon vände sig om och gick sin väg, jag fortsatte att läsa min tidning och tänkte för mig själv att jag kan tacka min uppväxt för att jag inte blir stroppig och dryg. Det finns något positivt i allt.
Kommentarer
Trackback