Åke Englund

Under fredagskvällen när jag var på en show med After Dark så insåg jag att jag varit på en mängd olika evenemang som anknyter till homosexualitet den senaste veckan. I lördags var jag på en utställning om hur homosexuella män fann en frizon till sjöss på Svenska Amerika Liniens fartyg och efter det såg jag en film på cinemateket i Göteborg. Denna film anses vara en av de första filmerna som hade homosexuella rollfigurer utan att deras homosexualitet problematiserades. I tisdags var jag på stadsteatern och såg en dansuppsättning med Cullbergbaletten, kanske inte uttalat gay men inte heller det mest manliga heterosexuella jag varit och sett. Och nu när jag satt och såg på After Dark så slog det mig att mitt liv kan delas in i olika faser. Fas ett varade från det att jag var 11 tills jag var 21 år gammal, då levde jag i en värld utan kontakt med kultur som rör homosexualitet och i en värld där jag trodde och upplevde mig vara ensam homosexuell. Från det att jag var 21 till dess att jag var 31 så levde jag i en värld utan någon större kontakt med homosexuell kultur men fullt öppen om min homosexualitet, fortfarande med en känsla av att vara ensam om att vara homosexuell, denna gång ensam öppet homosexuell. Vad jag nu märkt är att jag från 31 års ålder och framåt söker kontakt med homosexuell kultur och att detta möte gör mig rik på ett sätt som jag önskar att jag känt så mycket tidigare. Och att även om jag på många sätt fortfarande upplever en känsla av ensamhet som homosexuell, så ger kultur med homosexuella skildringar mig en samhörighet som jag inte upplevt tidigare i mitt liv.