Åke Englund

Julafton närmar sig med stormsteg och idag har jag sagt God Jul till fler kunder än jag kan räkna till. Och blivit önskad God Jul av fler kunder än jag kan komma ihåg. Mot slutet av arbetspasset var det en kund som handlade i en kassa en bit ifrån mig men han pratade med mig över tre köer med kunder och önskade mig en God Jul, uppenbart en aning överförfriskad av glöggfesten som han berättade att han varit på. Uppenbarligen så kände han att det inte var nog att önska mig en God Jul på avstånd så han gick runt kassadiskar och kunder mot mig för att önska mig en God Jul och jag kunde se på hans kroppsspråk att han tänkte krama mig. Vi känner varandra bara genom att han handlar hos mig och jag kände inte för en kram, även om den var ett bevis på uppskattning och en önskan om en God Jul, så jag sträckte fram högerhanden och hoppades att han skulle nöja sig med en handskakning. Men så var inte fallet och han gick in mellan kassadiskarna för att ge mig en kram och jag ville verkligen inte samtidigt som jag gjorde någon slags manöver för att krama honom på ett naturligt sätt samtidigt som min kropp instinktivt kröp ihop inför kramen som väntade. Resultatet blev att jag, fråga mig inte hur, lyckades köra in mitt huvud mitt i hans bröstkorg och effekten blev nästan att jag tycktes krypa upp längs hans bröstkorg när jag försökte ta mig ur kramen. Generat insåg jag att det såg ut som att jag liksom gosade in mig i hans öppna jacka och jag blev högröd i ansiktet. Min medarbetare som satt i kassan mittemot mig började fnissa och kunde till slut inte hålla sig från ett högljutt skratt då jag blev rödare för varje minut som gick då jag försökte fixa till mitt rufsiga hår och återuppta mitt arbete efter min ”gosiga” God Jul-kram.