Åke Englund

Då jag förstod att jag var homosexuell i 10-11 årsåldern tog jag som strategi att inte umgås killar som ett sätt att inte riskera att någon skulle upptäcka att jag var homosexuell. Jag drog mig undan allt som hade med idrott att göra, lagidrotter i synnerhet. Jag tänkte att ju mindre jag umgicks med killar desto mindre var risken att bli avslöjad eller ens misstänkt. Att bli avslöjad som homosexuell blev min största skräck. Genom att leva med denna strategi så känner jag ibland att jag tappat en del av det sätt som killar umgås och relaterar till varandra. Inga stora saker men ibland blir jag påmind. Som idag när jag hjälpt en vän och han gjorde en high-five. Denna gest som två personer, oftast killar, gör för att uttrycka framgång genom att slå ihop sina handflator med fingrarna uppåt. Och när jag sträcker upp min hand i luften för att möta hans hand så är jag både glad och exalterad samtidigt som jag är lite nervös att för att göra fel så jag kan se hela förloppet i slow motion. Och naturligtvis håller jag på att missa hans hand och det blir mer en smekning av sidan på hans hand. Fokuserade på att inte låtsas om vad som hänt och hoppades på att han inte tänkte på det. Det sociala språket är inte alltid lätt.