Åke Englund

När jag stod i kassan under dagens arbetspass så var det rörigt som så ofta. Jag trivs väldigt bra i det organiserade kaos som är min arbetsplats och som regel lyckas jag både hålla mig lugn och samtidigt se det komiska i allt som sker runtomkring mig. Men i ärlighetens namn så kan det vara tröttsamt och jag ser fram emot den kommande resan till Philadelphia, ser fram emot att få vila från kaoset på min arbetsplats. Ibland blir suget efter den kommande semestern och vilan extra kännbar, som under dagens arbetspass. När jag stod i kassan och servade kunder som i vanliga fall så gick det förbi en man som jag tagit för snatteri tidigare och nu ropade en kvinna i kön att han hade obetalda varor i sin kasse. Jag känner mannen väl så jag ropade på honom och undrade om han betalt för sina varor varpå han, uppenbart alkoholpåverkad, bad om ursäkt ifall han glömt att betala men han berättade att han var så full att han inte visste om han betalt för sina varor. Han gav mig sin påse så att jag själv fick kolla om det var något som han inte betalt för samtidigt som kvinnan som avslöjat honom fortsatte att ropa att mannen hade obetalda varor. Samtidigt som jag började titta i mannens påse så började jag serva en ny kund som stod framför mig i kön och då insåg jag att kvinnan framför mig i kön var kär i mig. Jag vet detta då hon berättat detta för mig vid ett flertal tillfällen. Och samtidigt som jag försökte att ta betalt för hennes varor och se efter om det var något i mannens väska, som han inte betalt för så berättade kvinnan framför mig att hon fortfarande älskade mig. Kvinnan längre bak i kön fortsatte att ropa ut att fyllot inte betalat sina varor, kvinnan som älskar mig tog tag i min hand när jag skulle ta betalt och kastade huvudet bakåt i ett maniskt skratt samtidigt som den alkoholpåverkade mannen försökte förklara att han inte visste om han betalt för maten. Inom mig tänkte jag på våren i Philadelphia, solsken och ett paket med Ben & Jerrys Cinnamon bun dough