Ansökan
Efter morgonens yogapass bestämde jag mig för att gå till ett café och äta frukost. Jag kände mig härligt genomarbetad i kroppen efter yogan, det hade slutat att regna och solen sken. Jag lyssnade på klassisk musik på radion och det var en fantastisk morgon. Klockan var inte åtta ännu och i vanliga fall hade sovit djupt vi den här tidpunkten tänkte jag för mig själv och log när jag gick längs gågatan. Jag väcktes ur mina tankar då en kvinna vinkade till mig, hon stod tvärsöver gatan men sprang ivrigt mot mig när hon såg att jag hade sett henne. Gatan var full av vattenpölar efter regnet som varit så hon fick hoppa över vattenpölar och sicksacka sig fram samtidigt som hon sprang mot mig. Hon var avsevärt kortare än mig och var av asiatiskt härkomst. I handen höll hon ett papper som hon glatt viftade med mot mig. Samtidigt som jag tog ur hörlurarna ur öronen suckade jag inombords och hann tänk att det säkert var någon form av insamling eller att hon ville sälja något till mig. Jag kan störa mig något helt enormt på folk som kommer fram till mig på stan och vill tigga pengar till något eller sälja saker till mig. Om jag vill skänka pengar så letar jag själv upp ett ändamål som känns rätt för mig och om jag vill köpa något så köper jag det för att jag har ett behov av det eller för att det är något som jag vill ha. Men det är en fri värld och det som jag tycker är jobbigast med alla insamlare och försäljare är att de är så enträgna och att jag har svårt att säga nej. Alla dessa tankar hann fara genom mitt huvud samtidigt som kvinnan hoppade över vattenpölar för att nå fram till mig. Väl framme höll hon fram pappret och frågade om hon skulle ge det till mig eller om hon skulle lämna in det i den ICA-butik jag arbetar i. Jag tittade pappret och det tog ett tag jag hann ställa om från vad jag förväntat mig till det faktum att kvinnan undrade om hon skulle ge mig sin ICA-kortansökan eller lämna in den i butiken. När jag väl förstod vad hon ville log jag och förklarade att det bästa var om hon lämnade in ansökan i butiken. Inom mig skrattade jag för fullt åt det hela, inte nog med att jag är igenkänd, folk tycks tro at jag är en vandrande ICA-butik.