Motsättning/gninttästoM

Tillbaka i Borås efter ett hektiskt dygn i Stockholm. Det känns som att jag fått ett helt års dos av homo-kultur, trots detta känns det som att jag bara skrapat på ytan. Det finns så mycket jag vill se, uppleva och känna. Jag inspireras till texter och vill själv skapa något. Om jag har ett sådant intresse, känner ett sådant behov och upplever en sådan tillfredställelse i att gå teater, se dansföreställningar och gå på utställningar. Om jag upplever allt detta då jag köper böcker och tidningar som skildrar min verklighet, borde inte fler ha och känna detta behov? Samtidigt som jag gjort allt detta som rör homo-kultur så har jag inte umgåtts med homosexuella, inte gått ut på gayställen eller ens tagit mig en fika på ett fik som marknadsför sig mot en homosexuell publik. Jag som känner ett sådant behov av att se, höra och göra saker som har anknytning till min homosexualitet, varför gör jag allt för att inte personligen möta andra homosexuella. Varför drar jag mig undan det personliga mötet.


Kommentarer
Postat av: Benny

Hej! Är det så att samtidigt som du törstar efter en ny relation, så är du livrädd att du drunknar i den. Det är svårt att släppa in någon så nära hjärtat som F var, för dom tar alltid med sig en bit av det när dom går. Usch! Nu blev det sådär djupt igen.

2008-11-22 @ 06:15:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback