Biosällskap
Var på bio med en vän. Att gå på bio är en nästintill helig handling för mig så när jag gör det tillsammans med någon så är valet av umgänge ingen tillfällighet, valet av umgänge spelar också roll när jag väljer film. Men den här gången så valde jag film först och när jag frågade om min vän ville följa med på bio så var det ett spontant infall. När jag satt i biosalongen och filmen hade börjat så insåg jag att vi såg på en dramafilm, visserligen med komiska inslag, men ett drama ändock. Efter en stund tog filmen överhanden och mina tankar kring att jag var på bio med en vän och att vi såg en film som jag i vanliga fall hade valt att se ensam försvann. När filmen var slut, eftertexterna rullade och biosalongen tändes upp så satt jag där stel och oförmögen att säga något eller titta på min vän. Filmen hade rört mig och jag kunde känna början till tårar i ögonvrån. Jag satt stilla och fokuserade på bioduken med dess rullande eftertexter, bakom mig hörde jag hur de andra i biosalongen reste på sig och gick ut. Efter vad som kändes som en evighet så kände jag att jag var fokuserad och all antydan till tårar var borta. Jag vände mig mot min vän och vi gick ut ur biosalongen samtidigt som vi pratade om filmen.
"Jag har alltid tyckt att det fina med vänskap är att man inte behöver förklara någonting"
- Katherine Mansfield