Att släppa taget om rädslan
När jag var i Thailand förra vintern så hände någonting, någonting släppte, det var som att all rädsla jag burit inom mig försvann. Insåg det inte då, men det hände när jag fattade beslutet att fortsätta trots min rädsla. Jag och ett par vänner skulle simma genom en mörk tunnel, mina vänner valde att vända men jag fortsatte att simma genom mörkret, trotsade min rädsla. När jag väl kom ut i andra ändan av den mörka tunneln så hade jag hamnat på en av de vackraste platser jag någonsin sett, jag hade hamnat i en grotta där ljuset var helt fantastiskt, sanden var silkeslen och grottans väggar var täckta med gröna växter vilket gav grottans dess namn, smaragdgrottan. När jag simmade genom mörkret och trotsade min rädsla så var det någonting som släppte inom mig och sedan dess har jag aktivt utmanat mina rädslor, jag försöker att prova på nya saker och anta nya utmaningar. Förra sommaren åkte jag själv tre veckor till New York. När jag var i Toronto häromveckan så försökte jag att pröva maträtter som jag inte ätit tidigare. När jag var på brandutbildning med jobbet häromdagen så var bland de ivrigaste deltagarna och jag såg till att verkligen pröva alla former av brandsläckare. Jag har tagit på mig att hålla en helt annorlunda form av föreläsning om homosexualitet i veckan som kommer, trots att jag ännu inte vet hur jag ska lägga upp föreläsningen.
"Problemet är att om man inte riskerar någonting riskerar man ännu mer"
- Erika Jong
Det är en häftig känsla att övervinna sin rädsla, en adrenalinkick som är svår att beskriva. Men jag har svårt att tänka mig att du är rädd för nåt som står inför den åldersgrupp som kan vara den råaste och föreläsa om homosexualitet. Ha de gott!
Hej Benny!
Det är lite lustigt, att jag kan stå inför tonåringar och föreläsa, och samtidigt vara rädd för att verkligen leva livet. Komplext men...