Tomma korridorer

Under en rast mellan lektionerna som jag hade under dagen gick jag ensam genom skolans tomma korridorer. Från ett klassrum i korridoren hördes skratt, från ett annat klassrum hördes något som lät som fingerövningar för piano. Korridorerna var långa och tycktes sakna början och slut, korridorer och trapphus gick i betonggrått och tegelstensbrunt. Väggarna kändes som impregnerade av rädsla och förväntningar, skratt och gråt. Dörren till ett klassrum öppnades och det kom en strid ström av elever som snabbt fyllde den tidigare öde korridoren med stoj och stim. Det är en lustig känsla att besöka en högstadieskola som vuxen. Skolans miljöer påminner så starkt om den tiden som jag upplevde som jobbigast under min uppväxt och jag fick en känsla av att om jag lagt min hand på korridorens tegelväggar så skulle jag kunna känna bultande hjärtan från gångna tiders elever.


Jag är tacksam för:

·         Att det gick så bra på dagens lektioner.

·         All uppskattning jag fick från lärare och elever.

·         Nya numret av tidningen Leva


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback