Åke Englund

Var ute med hundarna på förmiddagen, solen sken och det kändes som att våren var i ankommande. Gick längs den tomma gatan och kände mig ganska nöjd med livet när en man kommer ut från en kiosk och ut på trottoaren framför mig. Mannen är en alkoholist som jag tagit för snatteri ett flertal gånger, senast i helgen. Jag har vittnat mot honom i en rättegång och han har hotat mig vid ett flertal tillfällen. När han är nykter så har han, ett efter omständigheterna, civiliserat sätt och det går att prata med honom, han har till och med bett om ursäkt i nyktert tillstånd men så fort han blir full så snattar han och blir hotfull när man stoppar honom. Han snattade senast i helgen och denna gång gick jag hela vägen och ringde polisen under tiden som några kunder hjälpte mig att hålla kvar honom i butiken. Och nu klev han ut bara någon meter framför mig. Jag stannade upp strax framför honom och vi tittade på varandra några sekunder. Jag försökte att avgöra om han var full eller nykter utan att lyckas. Jag hörde en bil komma åkandes längs gatan bakom mig och när han såg bilen så vände mannen sig om och gick med brådskande längs gatan. Till skillnad mot i helgen när jag polisanmälde honom, så var jag nu varit helt ensam med honom och jag kände inte tryggheten av att ha människor omkring mig. Jag kände mig mycket nervösare idag och jag väntade en stund tills jag såg honom gå runt hörnet en bit längre fram innan jag fortsatte att gå framåt. När jag kom fram till hörnet såg jag honom stå och titta på mig lite längre fram på den gata han svängt in på. Jag fortsatte gatan framåt tills jag kom till en gata där det var mer människor där jag kände tryggheten av att vara en i mängden. När jag vände mig om så var han borta, för nu i alla fall.

Jag är tacksam för:
·         Att jag hittat den nyckel som jag trodde jag tappat.
·         Känslan att av komma hem till min lägenhet, hälsas välkommen hem av hundarna och bara känna att livet är bra.
·         Dagens bokningar från ännu en skola.