Åke Englund

När jag kom hem från arbetet satte jag på en skiva som jag spelar nästan varje dag. Förutom att skivan är en samling av mina favoritlåtar, så har många av låtarna har från början anknytning till en person eller händelse som varit viktig för mig, men då jag spelar skivan så gott som dagligen så innebär det att den händelse eller person som många av låtarna varit förknippade med har suddats ut. Men av någon anledning fick jag en förnimmelse av en känsla som sedan länge varit begravd i det förflutna. Jag slappnade av, lyssnade på låten och lät känslan inom mig väckas till liv igen och känslorna slog mot mig som vågor mot en strand. Från början hade jag förknippat låten med en kille som jag träffade under en period när jag inte ville ha en relation, killen var på mig under en lång tid och till slut gav jag med mig men då hade han tappat ork och intresse. Jag hade varken tänkt på den här killen eller förknippat den här låten med honom på flera år, varför fick jag denna förnimmelse nu och varför var känslan så stark?

Jag är tacksam för:

·         Att jag ska gå på bio med Rebecca på torsdag.

·         Att jag lyckades få en tvättid i morgon.

·         Att jag trivs så bra med mitt arbete.