Åke Englund

Jag deltog nyligen i ett sammanhang där ledaren var synbart påverkad. Det märktes inte först utan jag kände bara en oro i magen över att det var något som inte stämde. Sedan märkte jag att ledaren var påverkad. Kände panik över att någon annan skulle förstå, gamla minnen och känslor gjorde sig påminda, paniken växte inom mig och jag hoppades att det bara var jag som insåg situationen. Kände mig skyldig på något konstigt sätt, kände mig stressad och irriterad. Tittade ner i bordet framför mig och önskade intensivt att jag var någon annanstans. Ju längre mötet pågick desto mer uppenbart blev det för de andra i gruppen. Började känna mig arg och irriterad, arg för att det handlade om tid och pengar för mig, irriterad för att jag ville påpeka det uppenbara men att jag inte kunde förmå mig till att fatta mod. Efter vad som kändes som en evighet bröt någon annan i gruppen isen och tog upp det uppenbara.

Jag är tacksam för:

·         Att Anna hjälpte mig så att jag kunde vara ledig.

·         Det jag lärt mig på kvällens retorikkurs.

·         Att jag genom Madeleine insett hur mycket livet kan förändras.