Bedövad smärta
När jag skulle duscha efter ett ha tränat häromdagen så var det en kille som började prata med mig. Jag var utmattad efter träningen och kände dessutom inte killen så jag trodde först inte att det var mig han pratade med. När jag förstod att det verkligen var mig han pratade med så bad jag om ursäkt och förklarade att jag var utmattad efter träningen, så att jag därför inte hade hört vad han sa. Han sa att han undrade om tatueringen, som jag har på höger sida av min bröstkorg i höjd med hjärtat, gjorde ont att göra. Mitt minne av att göra tatueringen var att det inte gjorde så farligt ont, men samtidigt så har jag somnat vid flera tillfällen när jag blivit tatuerad, så min upplevelse av smärta kanske inte är densamma som de flesta har.
Killen på gymmet visade sina tatueringar och berättade om hur ont det hade gjort. Jag blev förvånad över hur öppet killen pratade om hur ont det hade gjort, killen var ganska vältränad och jag skulle gissa att han väger runt 100 kilo. Han pratade om hur full han varit när han gjorde sin första tatuering och att han varit tvungen att dricka sig full för att kunna utstå smärtan. Hans sätt att prata och hans utstrålning fick mig att se honom som en stereotyp heterosexuell kille och då insåg jag att den tatuering som vi diskuterade, tatueringen jag har på höger sida av min bröstkorg i höjd med höger om mitt hjärta, är en skriven text. Texten är ett citat från en av väldens mest berömda kärleksfilmer, en film om kärlek mellan två män. Filmen heter Brokeback Mountain och citatet är: I Wish I knew how to quit you. Jag ska erkänna att jag I det ögonblicket inte kände mig fullt så bekväm med att diskutera min tatuering, i synnerhet inte med en kille som berättar hur mycket vodka han måste drick för att stå ut med att bli tatuerad.
Macho bevisar inte mucho
-Zsa Zsa Gabor