Att gå på bio
Jag var på bio med en kompis. Vi såg en film som jag inte hade några speciella förväntningar på och vi (nåja, det var väl mest jag) hade valt filmen istället för en annan film som inte visades på den sena föreställningen. För mig har det egentligen inte så stor betydelse vilken typ av film jag ser, jag älskar hela fenomenet film och att få se film på bio är det bästa jag vet. Jag älskar hela ritualen med att köpa biljetten, biovaktmästaren som river biljetten, man hittar rätt salong och sin plats. Väl på plats så älskar jag att se hur salongen börjar fyllas av människor och en första aning om vad som ska komma när ljuset i salongen dämpas och reklamfilmen börjar. Jag vill alltid vara i tid så att jag får se bioreklamen. Bioreklamen följs av trailers för kommande filmer som ger ett löfte om kommande upplevelser. Sedan släcks ljuset helt och hållet i salongen och ridån vid bioduken öppnas upp helt och hållet för bioduken när filmen ska börja. Den som tittar på mig i biomörkret ser då att mitt leende nästan är lika stort som bioduken. Når detta sker förflyttas jag helt och hållet till filmens värld, från detta ögonblick har helig tid inträtt, att prata är förbjudet och mobiltelefoner är oförlåtligt. När magi utspelas framför ögonen på en visar man respekt och njuter andäktigt av den värld man får ta del av.