Åke Englund

Sedan Pridefestivalen tog sin början har jag börjat varje morgon med förväntan och förskräckelse när jag öppnat Borås Tidnings insändarsidor, jag har bara väntat på de obligatoriska insändarna som ondgör sig över Pridefestivalen. Ska erkänna att jag lite sett fram emot några smaskiga insändare att sätta tänderna i, bland skuggorna lever en varg som väntat otåligt på nytt kött. Själv skrev jag en insändare för en vecka sedan om hatbrott, även om det är ett ord som jag inte nämner i insändaren. Den har inte tagits in ännu och jag vet inte om den kommer in, den som lever får se, texten var en njutning att skriva så den har fyllt sitt syfte för mig och jag har låtit den gå vidare. Men, så idag kom de första insändarna om Pridefestivalen i Borås Tidning, två stycken som inte kändes speciellt utmanande så jag brydde mig inte speciellt och glömde bort dem. Men så fick jag ett sms från en vän som motiverade mig att läsa dem en gång till och nu sitter jag här i nattens sena timma och skriver. När väl vargen inom mig fått upp vittring på ett spår så börjar jag springa och stannar inte förrän bytet är fångat.