Oväntad publicering
Jag börjar alltid mina dagar med att läsa Borås Tidning. Som regel läser jag nöjessidorna först, sedan kultursidorna och sist insändar- och debattsidorna. Resten av tidningen läser jag om jag känner att jag har tid men det som intresserar mig mest är tidningens insändar- och debattsidor. På insändar- och debattsidorna intresserar jag mig mest för de texter som debatterar miljö, religion eller homosexualitet. När jag läser insändar- och debattsidorna så läser jag först texternas överskrifter för att hitta intressanta ämnen, efter att ha kollat överskrifterna kollar jag signaturerna, efter detta läser jag texterna. Jag kollar texternas signaturer för att jag känner som regel till många av de som skriver om de ämnen som intresserar mig. När jag på söndagsmorgonen öppnade tidningen fann jag en signatur som jag är väldigt bekant med, men som jag aldrig hade förväntat mig att se denna dag. Signaturen, som stod under en text med titeln "Det finns inga vinnare, bara förlorare", var min.
Att hitta min signatur under en debattartikel eller insändare är kanske inte så konstigt, men, jag hade inte skrivit eller skickar en text på flera veckor. Och som regel tar det ungefär en vecka innan en text kommer in och om det har gått mer än två veckor så tar de inte in texten. Men nu fanns den där i tidningen. Jag läste texten och kände genast igen texten även om den var lätt redigerad. Texten handlade om blodgivning och jag kom tydligt ihåg hur missnöjd jag varit när den inte togs in för jag har funderat länge på hur jag skulle skriva den och jag kommer ihåg hur nöjd jag var med slutresultatet. Och nu när jag läste den igen så kände jag mig nöjd, glad och stolt över texten jag skrivit. Att den nu slutligen publicerats var en oväntad bonus.
"Överraskningar följer varken klockan eller almanackan"
-Okänd