Åke Englund

Jag har under min uppväxt varit med om min beskärda del av händelser att hantera och relatera till. För att hantera detta har jag utvecklat en del strategier, varav att spela clown och alltid ha ett skämt till hands för att lätta på stämningen eller byta ämne, varit en. En annan strategi har varit att göra mig själv behovslös, att alltid intala mig att jag inte behöver någonting, att aldrig kräva något och aldrig vara i vägen. En sådan strategi är naturligtvis inte hälsosam och ibland kan det vara direkt skadlig. I vuxen ålder har jag lärt mig att ta plats och insett att jag har ett eget värde. Men, jag har fortfarande lätt att göra mig själv behovslös och jag kan fortfarande ha svårt för att ta plats, särskilt när det handlar om allvarligare saker. Och idag när jag arbetade så kände jag av mina smärtor i bröstkorgen, det gjorde såpass ont att mina arbetskompisar märkte det. Jag gjorde som alltid mitt bästa för att skämta bort det och försökte byta ämne men när jag trodde att det var bortglömt och vi skildes åt så fick jag uppmaningen att kolla upp smärtorna och ta hand om mig själv av en arbetskompis. Jag kände att han verkligen brydde sig och att han var orolig för mig. Jag kände att skämta bort det inte fungerade längre och att göra mig själv behovslös och inte bry mig om hans oro vore inte rätt mot någon av oss. Jag lovade att kolla upp det hela innan vi sa godnatt och skildes åt.