Åke Englund

Jag har föreläst på skolor sedan jag var 21-22 år och genomslaget har så gott som alltid varit bra, för att inte säga fantastiskt. Som regel börjar alltid eleverna att säga hej på stan och många stannar och pratar med mig efter att jag varit och föreläst i deras klass. Detta är som regel bara positivt och jag brukar se det som gott betyg på mina lektioner.
En kille som gick i en klass, som jag pratade inför för några år sedan, har alltid varit pratsam och när han handlar i butiken som jag arbetar i så kommer han alltid fram och pratar med mig. För ett tag sedan fick jag reda på att han snattar. Efter det har hans trevlighet och pratsamhet hamnat i ett annat ljus och fått en annan betydelse för mig. Hans trevlighet känns mer uträknad och svekfull men samtidigt så har jag aldrig sett honom ta något och jag har ju bara hört att han snattar. Så även om denna information naturligvis påverkar min uppfattning om honom så vill jag inte döma honom på hörsägen. Lite naivt kanske men det är så jag har känt.

Men så idag på arbetet kom det fram en kund och berättade att han sett två killar stoppa saker i sina väskor och det visade sig att den ena en av dem var den här killen. Samtidigt som jag kände besvikelsen välla upp inom mig då jag fick det andra sagt bekräftat, kände jag hur mycket jobbigare det skulle vara att hantera honom då han alltid spelat trevlig och pratsam, till skillnad mot i vanliga fall då jag tar snattare. Tacksamt nog så var det två killar till som arbetade samtidigt så jag bad dem komma och vi "kretsade" runt de två misstänkta som i sin tur blev nervösa. Killen som jag "känner" kom fram till mig och drog en historia om att han tappat en sak och undrade om jag hittat den...
I den allmänna röran då butiken var fylld av människor lyckades killarna tömma sina väskor så när de gick ur butiken hade de inget på sig som jag kunde ta dem för. Delvis en lättnad då det är ett större företag att ta snattare och få hit polisen, inget som är gjort i en handvändning. Delvis var det också en lättnad då han slapp "tappa ansiktet" inför mig. Men det känns inte som att historien har nått sitt slut, han har hållit på så pass länge med snattandet att jag inte tror att han slutar snatta på grund av dagens händelser.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag genom att introducera nyanställda får utveckla mitt ledarskap.
2. Det lugn jag funnit som får mig att fortsätta vara avslappnad även i sällskap med personer som inte klarar av stressfyllda situationer.
3. Att skolverket riktar skarp kritik mot Andreasgymnasiet efter att skolans rektor sagt att homosexualitet är en synd.