Åke Englund

För några månader sedan kontaktade jag en kostexpert för att få ett kostschema så att jag skulle kunna gå upp i vikt. Schemat innebar stora förändringar för mig och jag tappade kosthållningen ganska snabbt. Jag väger ganska lite och mitt BMI ligger farligt nära undernärd. Jag kan känna på hur kläderna sitter om jag går upp eller ner i vikt och den senaste veckan har de suttit löst så jag har hamnat på ett BMI som innebär att jag ses som undernärd.

Min relation till mat är, och har varit så länge jag kan minnas, minst sagt knepig. Mat är så mycket mer än ?bara? mat. Mat är makt, mat är kontroll och mat är relationer. Min mamma har använt mat som ett negativt maktmedel över mig och mina syskon. Jag har använt mat för att få kontroll när jag upplevt mig själv som maktlös. Mat är ju även ett sätt att umgås med människor, mat är relationer. Som ikväll när jag träffat Patrik och vi har ätit tillsammans. Att äta känns mycket enklare, trevligare och mer njutningsfullt när jag gör det i sällskap med andra människor. När Patrik och jag åt mat insåg jag att mat också är omsorg. Man lagar mat åt dem man tycker om, man delar mat med dem man tycker om och bland det tråkigaste som finns som singel är att laga mat för sig själv. När jag tänkte på detta så insåg jag samtidigt att när jag inte sköter min mathållning, när jag äter dåligt och hoppar över måltider så visar jag ingen omsorg för mig själv. Detta var ingen nyhet men det var först idag som jag insåg det. Tror att mitt sätt att byta fokus från att förändra det som jag inte är nöjd med i livet till att fokusera på det som är bra, har gjort mig mottagligt för tanken om att mat även kan vara omtanke med mig själv.

Idag är jag tacksam för:

1. restaurang- och biobesöket med Patrik.
2. en ledig söndag.
3. att Fredrik och jag har samma knäppa humor.