Åke Englund

Det a mandag och jag har varit i New York i nastan en vecka nu, det ar lustigt for det kanns som att jag alltid bott har samtidigt som jag upptacker nya saker och stallen hela tiden. Samtidigt lar jag mig nya saker om mig sjalv och kommer till insikt om sadant jag inte vill erkanna for mig sjalv. Kannr mig inte riktigt redo att sriva om vad jag kommit fram till men jag har erkant en radsla for mig sjalv, en radsla jag fornekat sa lange. Kanner mig dock inte redo att saga det hogt an sa lange, aven om jag kommit till insikt om denna radsla sa orkar jag jante med omgivningens eventuella och hos mig forvantade reaktion; Va vad det vi sa! Det hela ar lite mer kompliserat an sa och att jag erkant for mig sjalv ser jag som ett forsta steg mot att kunna hantera situationen battre. 

Att resa till, och vara helt sjalv i New York under tre veckor ar mestadels skont men jag ska erkanna att det funnits ogonblick jag velat dela med nagon och lustigt nog ar det de ogonblick jag annars tycker ar de mest sjalvklara stunder av ensamhet. Aven om jag vet att detta ar en asikt jag ar ganska ensam om, det jag pratar om ar att ga pa bio. Majoriteten av de ganger jag gar pa bio, och det hander ofta, sa gar jag ensam. Jag ser ingen poang med att ga flera pa bio, jag forstar inte manniskors radsla med att ga sjalv pa bio. For mig ar ett biobesok en upplevelse, att ga pa bio ar bland det mest givande som finns for mig, Jag tycker att bio ar det mest fantastiska kulturella medium som finns. Om det inte vore for de andra biobesokarna... Enligt mig ska en film upplevas pa stor duk i en skon fatolj utan att man blir stord, att prata under en film ar bland det varsta och mest respektlosa jag vet. OM man absolut maste prata om nagot kan man gora det innan eller efter filmen. Jag kan inte se nagra formildrande omstandigheter och om man inte kan halla tyst under en film sa kan man vanta tills den komme ut pa DVD och se den med nagon som man inte stors om man nodvandigtvis maste prata under filmen.
Naja, jag kan forsta om man vill diskutera filmens handling, kvalite eller budskap efter att filmen ar slut och det ar detta kan kant ett behov av de senaste dagarna. Oftast ar detta inte heller nagot jag kanner nagot behov av da de flesta filmer som visas pa bio inte kraver den intellektuella efterhanteringen som en diskussion om filmens kvalteer kan ge.
Nu har jag dock sett filmer pa NewFest, New Yorks Gayfilmsfestival, som berort mig pa sa manga plan. Jag har skrattat och gratit, jag har kant mig engagerad och inkluderad. Jag har blivit rord av filmernas buskap pa ett satt man sallan blir. Jag har sett filmer dar kannt i hela varelse att jag upplevt nagot som alla borde fa uppleva, jag har sett filmer med budskap, jag har sett roliga filmer och jag har sett filmer som fatt mig att grata och lamna salongen med en klump i halsen. Jag har suttit med under fragestunder dar filmernas producenter, regissorer, skadespelare och manusforfattare svarat pa fragor och berattat om sina erfarenheter och om sitt engagemang i filmerna vi fatt se. Sa min tanke blir; hur far jag ihop pengar for att kunna aka hit nasta ar och kan jag kanske hitta nagon som kan dela min upplevelse... Naja den som lever far se.

Utover dessa ogonblick sa stormtrivs jag som ensam i New York, jag ar en akta "Betongbabe"!