Att ta ansvar
Jag har under lång tid funderat på ansvar, att ta ansvar för sina tankar, handlingar och ord.
Att ta ansvar har alltför ofta blivit till en floskel, oftast använd av människor som vill skuta över ansvaret på andra människor
Själv har jag under lång tid undvikit att ta ansvar för så mycket. Kanske för att jag så tidigt i livet fick ansvara för saker jag inte var mogen att ta ansvar för. När jag inte tagit ansvar för mina handlingar har det inneburit att jag känt mig falsk. Jag har själv inte sett sambandet förrän jag bestämde mig för att aktivt ta ansvar för mina egna handlingar. Att ta ansvar kan vara jobbigt i ögonblicket men det stärker en i det långa loppet.
Samtidigt så möter jag dagligen två typer av människor, de som vill ta ansvar och de som inte vill ta ansvar. Tyvärr så tycks majoriteten vara personer som inte vill ta ansvar, men jag konstaterar då mest bara att de inte vill ta ansvar och går vidare. De som är intressanta för mig är de som söker ansvar, de som motiveras av ansvar och de som vill ta ansvar. Det kanske är så att allt kommer tillbaka till en själv och eftersom jag själv arbetar på att ta ansvar så dras jag till människor som vill ta ansvar. Lika söker lika
Jag tror att ansvar är nåt som växer sig starkare ju äldre man blir. Det är nog inte så bra att få för stort ansvar som barn. Var och när kan
man läsa berättelse?
Hej Benny!
Du har nog rätt i det där med att ansvar växer sig starkare ju äldre man blir.
Jag har bara börjat skriva och samla minnen så jag har ingen färdig text ännu, kanske lägger ut något här på bloggen när jag börjar få lite struktur på det hela.
Än så länge skriver jag om det bara för att jag har något slags behov av att sätta ord på de bilder jag ser för mitt inre.