Åke Englund

Fick ett handledsbandage på arbetsterapin igår som jag kunde använda för att ge handen stadga, skulle dock inte andvända den för mycket och jag fick absolut inte sova med den. Jag var dock lite rädd för att ligga konstigt med armen och inte vakna av det, var rädd för att vakna med smärta så jag valde att sova med handledsbandaget i alla fall. När jag vaknade  och tog av mig  handledsbandaget var det som att det inte fanns någon styrka eller stadga  i handleden, att raka sig var som att använda armen för första gången. Det kändes som att det var mer illa än vad jag tyckte igår då jag bara var så glad för att jag fått ta bort gipset. Armen är smalare och det känns nästan som om handen är mindre. Det är som om att jag måste bygga upp och lära mig att använda armen på nytt.
Väl på arbetsterapin fick jag utföra en mängd tester för att se hur rörlig handen är och lära mig övningar som jag ska utföra 4 gånger om dagen. Arbetsterapeuten tyckte att jag hade förvånansvärt bra rörlighet och liten svullnad så jag fick ett ganska litet träningsschema och återbesök om 2 veckor, så nu är det bara upp till mig att sköta träningen. Vi diskuterade min sjukskrivning och kom fram till att jag skulle försöka att börja jobba igen men om det inte fungerade så fick jag höra av mig så kunde jag bli sjukskriven helt eller på halvtid.
Det känns som en tillfredsställande lösning då jag så gärna vill börja jobba igen. Min attityd till jobbet är som när jag får kommentaren från gäster: Du skulle väl inte ha jobbat idag? Mitt svar blir alltid: Jag fick möjligheten! Det är så jag ser på mitt jobb, mitt jobb är en möjlighet. En möjlighet att interagera med alla slags människor. En möjlighet att hjälpa andra omkring mig, såväl gäster som medarbetare. En möjlighet att få människor att känna sig sedda. Dessutom är det en möjlighet för mig att tjäna pengar och kunna göra saker som jag vill göra och kanske få än fler möjligheter. Jag hörde en man som är egen företagare prata om sitt arbete häromdagen. Han sa det så bra när han beskrev hur han såg på sitt arbete, där han av naturliga orsaker tillbringade mycket tid. Han räknade inte i timmar utan i nöjdhet. Jag ser mitt arbete som en möjlighet och räknar min tid där i nöjdhet.
Så jag får sköta träningen och ta det försiktigt på jobbet. Hela läkningsprocessen tar tydligen 8-10 veckor så jag har 4-6 veckor kvar innan allt är helt läkt och jag ska bli helt återställd. Allt detta på grund av lite grus på en trottoar... Men samtidigt så är det har lite som mitt arbete. Att jag bröt min handled har faktiskt öppnat upp möjligheter och gör det fortfarande. Jag får möjlighet att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar på att vara tvungen att lära mig använda armen på nytt. Jag har ett utmärkt diskussionsämne såväl privat som på jobbet. Jag har fått större förståelse för hur sjukvården fungerar. Jag har fått en möjlighet att träna på att be om hjälp, något som jag inte är allt för bra på. Det finns en möjlighet i det mesta, det gäller bara att välja, och kunna se det.