Monster och mammor
Första höstdagen, vacker men kall. Känns som om sommaren bara sprungit förbi utan att jag märkt det. Samma sak varje år känns det som. Gick på bio på Röda Kvarn och såg den franska filmen Min son. Filmen handlade om Julien som utåt verkade ha den perfekta mamman - kärleksfull, beskyddande och omtänksam. Men bakom den älskvärda fasaden är hon patologiskt dominant och styr sin son med järnhand. Starkt drama om kvävande moderskärlek. Gissa om igenkänningsfaktorn var hög hos mig.... Vissa scener var så jobbiga att jag fick hålla för filmduken med handen och bara läsa textremsan.
Vet inte om det var en tillfällighet, finns det tillfälligheter? Men jag gick i alla fall förbi en affär som hade utförsäljning av dvd-filmer och jag har länge velat köpa de klassiska monsterfilmerna som gjordes av Universal Studios. Ett av de få positiva minnen jag har av min och mammas relation är från en sommar under min tonår då svensk television visade dessa klassiska monsterfilmer. Vi var hos morfar och mormor i deras sommarstuga och såg dessa filmer som visades en i veckan under den sommaren, sedan dess har jag velat äga filmerna och se dem igen så nu köpte jag 6 av filmerna till ett väldigt bra pris. Så nu saknar jag bara Wolf Man och Phantom of the Opera. Och även om jag köpte filmer om monster och såg en film om en monstruös mamma så är filmerna jag köpte en påminnelse om positiva ögonblick med mamma.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag blivit så pass bra i handen att jag kan klia mig på ryggen utan att det gör ont.
2. För den gäst jag mötte på stan idag som frågade om jag slutat på ICA, när jag förklarade att jag varit på semester och sedan brutit handleden så sa han att han var glad att jag var tillbaka och att det kändes tryggt att veta att jag var tillbaka.
3. Jag bor i ett land där homosexualitet är lagligt.
Vet inte om det var en tillfällighet, finns det tillfälligheter? Men jag gick i alla fall förbi en affär som hade utförsäljning av dvd-filmer och jag har länge velat köpa de klassiska monsterfilmerna som gjordes av Universal Studios. Ett av de få positiva minnen jag har av min och mammas relation är från en sommar under min tonår då svensk television visade dessa klassiska monsterfilmer. Vi var hos morfar och mormor i deras sommarstuga och såg dessa filmer som visades en i veckan under den sommaren, sedan dess har jag velat äga filmerna och se dem igen så nu köpte jag 6 av filmerna till ett väldigt bra pris. Så nu saknar jag bara Wolf Man och Phantom of the Opera. Och även om jag köpte filmer om monster och såg en film om en monstruös mamma så är filmerna jag köpte en påminnelse om positiva ögonblick med mamma.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag blivit så pass bra i handen att jag kan klia mig på ryggen utan att det gör ont.
2. För den gäst jag mötte på stan idag som frågade om jag slutat på ICA, när jag förklarade att jag varit på semester och sedan brutit handleden så sa han att han var glad att jag var tillbaka och att det kändes tryggt att veta att jag var tillbaka.
3. Jag bor i ett land där homosexualitet är lagligt.
Kommentarer
Trackback