Debattartikeln publicerad
Min replik på Samuel Teglunds debattartikel "Ingen tolerans hos RFSL" publicerades i Borås Tidning idag. Min replik hade fått titeln "Ordet homofob kastrerar debatten". Min text stod inte skriven som en replik utan som debatt, undrar om den inte ses som en replik eller om de bara valt att titulera den som debatt. Min text är ju inte en attack mot Teglund även om jag svarar på mycket av Teglund åsikter, den känns annorlunda mot de flesta andra repliker jag skrivit, kanske för att jag känner mig annorlunda. Tror inte, och känner inte lika mycket för konfrontation längre. Är inte trött eller sliten, det känns bara som att det är dags för en annan approach. Här är i alla fall min text:
Ordet homofob kasterar debatten
Med anledning av rapporteringen från den årliga Pride-festivalen har Samuel Teglund skrivit en debattartikel (BT 8/8) med utgångspunkten att vi i Sverige har svårt att hantera olika åsikter, däribland kritik mot homosexuella, homosexualitet och Pride-firandet. Teglund upplever utrymmet som Pride-firandet får i massmedia som störande och att kritik mot Pride-firandet får ett undanskymt utrymme eller avfärdas som homofobi. Att massmedia ger Pride-firandet det utrymme som det idag får beror på en mängd orsaker. Homosexualitet är fortfarande inte helt accepterat, allt som rör sexualitet passar medias dramaturgi och mycket som rör homosexuellas situation har ett nyhetsvärde. Homosexuella har under årtusenden förtryckts, marginaliserats och stigmatiserats. Så Teglunds kritik mot att Pride firandet får mycket uppmärksamhet kan jag inte förstå. Det verkar mer handla om att Teglund agerar utifrån devisen ?älska syndaren, hata synden?. En god homosexuell ska inte identifiera sig utifrån sin sexualitet och inte ta plats i det offentliga rummet. Sedan kan jag hålla med Teglund och tycka att det inte alltid är fokus på rätt saker. Att avfärdas som homofob för att man framför kritik tycker jag däremot inte är rätt mot vare sig mot den som blir kallad homofob, mot ?riktiga? homofober eller mot homosexuella vars vardag faktiskt berörs av den homofobi som finns. Tvärtom tror jag att ordet homofob bör användas med försiktighet så att dess värde inte nedskrivs, ordet homofob används tyvärr alltför ofta för att kastrera debatten och dess användare bör utöva självrannsakan.
Vad jag reagerade starkast på i Teglund debattartikel, är att han inte förstår den anmälan som inkommit mot Andreasgymnasiet i Stockholm, för att de lär ut att homosexualitet är en synd. Teglunds försvar är att det står i Bibeln och ursäktar Andreasgymnasiet med att deras värdegrund bygger på allas lika värde. Bibeln har använts för att legitimera slaveri och antisemitism och nu använder Teglund Bibeln för att legitimera sin syn på homosexuella. Att påstå att skolans värdegrund bygger på allas lika värde, är bara tomt prat då man lär ut något som är ett direkt ställningstaganden mot alla människors lika rätt och värde.
Avslutningsvis anklagar Teglund homosexuella för att utmåla sig som martyrer och undrar varför det är så trångt i svensk media. Det Teglund kallar för att utmåla sig som martyr händer säkert, men det vad det handlar om är en utsatthet av hot, våld och trakasserier som är högst verklig för många homosexuella dagligen. Att det är så trångt i media kanske beror på att allt fler inser att homosexuella är som alla andra och ska behandlas därefter. Men att påstå att man inte får säga vad man tror och tycker, det är verkligen att gå för långt. Tvärtom vill jag påstå att det finns en högst levande diskussion såväl inom media som ute bland människor i vardagen. Jag möter ofta människor som har frågor om Pride och uttrycker tvivel på allt från att homosexuella ska få gifta sig till varför så många kändisar och politiker går med i Pride-paraden. Att möta på motstånd och motargument under en diskussion händer säkert både Teglund och mig men att påstå att man inte får säga vad man tror och tycker, det är att använda sig av maktspråk.