Jag visste när...

Jag var 10-11 år och gick i mellanstadiet när jag blev förälskad för första gången, när jag upptäckte att jag var homosexuell. Ord som förälskad eller homosexuell var inga ord som jag använde eller kändes vid i den här åldern. Jag visste bara att det jag kände för J var annorlunda mot det jag kände för mina andra kompisar. Det jag kände för J var speciellt, det kändes som om han var min bästa kompis fast det kändes så oändligt mycket mer, och vi var ändå inte bästa kompisar, vi var bara klasskompisar. Att träffa J blev det som gjorde hela min dag, när jag såg honom fick jag den där pirrande känslan i magen som av en del beskrivs som att ha fjärilar i magen. Att beskriva det som fjärilar i magen kom för mig inte i närheten av att beskriva den här känslan. Det var som att magen drogs ihop, imploderade men ändå exploderade. När jag såg honom dunkade hjärtat snabbare än för någon annan och jag trodde att alla kunde höra mina hjärtslag, för mig dunkade hjärtat genom hela kroppen och stängde ute alla andra intryck. Om jag kom mot honom på gymnastiken var jag lycklig för resten av veckan.

Alla tjejer i klassen svärmade för J, han var den kille som alla tjejer var hemligt förälskade i, de var hemligt förälskade på det där sättet som bara tjejer i mellanstadiet kan vara. De satt och beundrade honom under lektionerna och skrev hans namn om och om igen i anteckningsblocken under lektionerna. Alla tjejer ville prata med honom och umgås med honom på rasterna, för att inte tala om på klassfester och klassresor. Han var klassens och en av skolans populäraste killar. Jag förstod snabbt att jag var ensam om att, som kille, ha sådana känslor som jag hade för J. Jag kände mig annorlunda i de känslor jag hade för J men jag kände aldrig att det jag kände för J var fel, tvärtom, att känna det där pirret i magen och mitt dunkande hjärta var fantastiska känslor. Samtidigt var det skrämmande då jag snart förstod att killar inte skulle känna på det här sättet för andra killar. Skrämmande då jag blev rädd att någon skulle höra mitt dunkande hjärta, ett hjärta som dunkar av rädsla är slående likt ett hjärta som dunkar av förälskelse. Men ord som förälskad eller homosexuell var ju inga ord som jag använde eller kändes vid i den här åldern.


Kommentarer
Postat av: lennart andreasson

Hej Åke!

Det du kände för J har jag känt för tjejer, kvinnor, damer och tanter genom åren. Du är suverän på att fånga känslor och sätta ord på dem. Precis så smärtsamt och underbart skönt är det när det tänder till på allvar. Man är inte riktigt frisk när det är som värst.

2006-11-29 @ 02:02:50
Postat av: Benny

Om du lägger till blygheten där man har svårt att titta personen i ögonen, man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska säga så stämmer det exakt in på hur jag kände och fortf. Känner när jag träffar nån som får hjärtat att slå dubbelslag.

2006-11-29 @ 07:49:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback